Spårdag

Mona och Mille.



Mer stilla än så här kunde inte Mille vara!

Arwen passade på att träna balans på stock!

En liten klöv var allt jag hittade! Lexus vid spårslut.

Hm, perfekt ringning eller??Stopp blev det..

Arwen vid spårslut! Tvärnit även där!

Idag blev det en spårdag!

Räddningshundar ska inte bara kunna söka och klara svåra miljöer, de ska kunna spåra också och ha en bra lydnad. Taggad som jag är så tänkte jag att nu ska här spåras, det var nog ett par månader sen hundarna spårade senast. Arwen skulle få ett lätt spår och Lexus ett viltspår. Så sagt och gjort, upp med tuppen, ut i gryningen och la 3 spår. Mona med Mille ville också ha ett öppenklass spår och de behövde testa skott. Arwens spår blev ett apellspår som fick ligga ca 30 minuter. Sedan var det full fart, hon drog som en avlöning efter stigen, spårupptaget tog hon i luften. Fort gick det, alldeles för fort, första vinkeln sprang hon bara förbi, ojdå var tog spåret vägen, snurr snurr och trassel, ah där var det och så full fart igen. Tvärnit, nån doft av något slag passerade hennes nos. Över andra vinkeln men då hade hon tydligen kommit på att det kunde vara vinklar i spåret, så det blev bara en snurr och sen i full syra till slutet som jag gömt under lite granris. Hon var visst också rätt taggad..Min plan med dagens spår var att hon skulle få fria tyglar, inte hindra henne utan bara på skoj. Men det är bara att inse att ett par månaders avbrott i spårandet inte gör henne till en nybörjare! Så nu fortsätter vi där vi slutade med längre spår och längre liggtider och lite krav på ordning och reda.
Lexus fick ta sitt vid 15-tiden och det var inga problem. Han vallar viltspåren så det blir en del "busktagning" där med. Personspåren tar han mer rakt. Sen var det Milles tur, han är en am.cocker på 2,5 år som är riktigt duktig på spår. Uthållig, koncentrerad och med ett perfekt tempo. Han har klarat anlagsprovet så nu skulle vi testa återgången och framför allt skottet.
Det gick på räls fram till återgången där han spårade ut i återgången och sen fortsatte han. Var är spåret?? Mycket snurrande men vi fick till slut hjälpa honom på rätt väg och så kom då skottet, inga problem, tog upp spåret direkt och spårade fram till slutet. Så glad han blev, hela hunden viftade. För en sketen rådjursklöv! Behövs ingen platt-tv här för att bli lycklig! Det blev bara suddiga kort, inte kunde han vara stilla så länge! Vill ha en sån där dyr "fartkamera"!!Undrar vad det är med de här amerikarna, de är för jäkligt duktiga att spåra! Lite träning på "vrångvinkeln" så kommer det här att gå bra. Glad matte för skotten var det i alla fall!!
Just nu är det trötta hundar som ligger framför brasan och sover!