Sandö dag 7

Packning, städning, träning och hemfärd!
Vi åkte till sjukan för att träna Liam på närsök inomhus. Svårt med vittring inomhus och då kan markeringar komma i ett hörn mitt emot figgen. Men det handlar om rutin, så då skulle vi ge honom lite rutin var tanken! Han var jätteduktig och matte helnöjd med skäggnisse.

Arwen fick lite markeringsträning med fastrullen, is i magen, ingen hjälp, hon ska komma på det själv. Hon var så taggad och frustrerad av att inte hitta rullen att hon började skälla! Hm, ignorera bara, och till slut tog hon sin rulle. Lika en gång till, skall och egen rulle. Tokfia, ska hon bli en skrullhund måntro?
Nej, det ska vi väl försöka undvika. Hon vill leka med sina bläckfiskar och trasiga kaniner, så när hon inte hittar rullen kommer frustrationen. Helst ska avlämnandet av rullen ske i samma ögonblick hon kommer till mej,tycker Arwen, så hon får gå ut på påvis och lattja lite!
Sen fick hon 2 figgar uppe på sjukan med lösrulle och det var inga problem. Går på figuranterna lite väl mycket på påviset kanske, men inget jag tänker ta med henne nu.
Sen bestämde vi att så ville vi sluta, med lyckade sök och taggade hundar. Sen var det bara sådär 65 mil hem...
Tack alla deltagare för all kunskap som ni spred runt på Sandö, tog er tid med oss gröngölingar och fick veckan att gå alldeles för fort!
Summan av erfarenheterna med Arwen:
Det här är hon bra på:
Söker bra, har näsan och huvudet på direkt.
Hittar figgar snabbt.
Ger aldrig upp, envis, och driver i söket även när miljön blir tuff.
Avreagerar snabbt på obehag, glömt på en gång.
Behöver träna på:
Markeringar med fastrullen. Utanför söket och med lek. Jobba med motivation att komma på det själv.
Figurantintresse. Jag ska välja figgar själv utifrån vad vi ska träna. Luriga legor med roliga figgar, inte dalta med henne, använda godis men också lek ibland. Flyende figgar gilla hon också. Använda figgar som tycker om Arwen och tror på henne!
Miljö. Vara betydligt tuffare i miljön med henne. Vi har testat henne i miljöer som jag aldrig ens skulle komma på tanken, och hon har stenvägrat, tjutit och klamrat sig fast, men nästa gång i samma miljö så har hon gått ut utan att reagera nämnvärt. Fått se att hon klarar betydligt mer än jag tror henne om.
Att jag känner min hund bäst.....

Sandö dag 6

En fullspäckad dag igen. Vi startade med att ha en övning med "gamlingarna". Först lite lydnads-och hanteringsträning, dirigering och annat. De var sååå duktiga, nån liten boll som kom flygande vid inkallningen hamnade i käften på nån, men annars helt ok. Sedan en övning där vi kollade status på hundarnas figurantkontakt med fågeltanten som gick o lallade i skogen med vita vingar på ryggen. Också helt ok även om en och annan rullhund helt plötsligt blev skallhund!
Sedan ett stort ytsök i skogen med borttappade saker och flera figuranter. Hmm, lite si och så med ordningen och både figge o saker blev kvar i området. Sedan ett motivationssök som förstås gick jättebra. Sen var tanken att de skulle få en straffrunda för missarna de gjort, en kollektiv sådan, och det var att hamna i vattnet. Eftersom det var så varmt så hade det bara blivit en belöning, så det skippade vi. Sedan lunch och prisutdelning!
Eftermiddan och kvällen har använts till att träna hundar! Jag var väldigt spänd på Arwen och hennes miljö i betongfabriken, om hon minns det positivt eller negativt. Hon fick först gå miljöbanan igen och hon klev ut på spångar och brädor utan protest, lite försiktig men jättestor skillnad. Sedan la vi en figge undet golvet i närheten av ett rör som kom upp. Hon söker och lokaliserar figgen rätt snabbt som vanligt,men under söket sticker hon in i en mörk trång gång alldeles själv för att kolla. Bra! Hon kollar ner i avgrunderna och tittar, så det var verkligen en framgång.
Sedan fick hon en figge i en annan byggnad, hämtar rulle och påvis. Då är hon så taggad så vi kör markeringsträning utan att leka upp henne innan. Och, hon tar sin egen rulle 2 gg i rad och leker som 17, för att vara Arwen, med figgen. Hon har så bråttom ut på påvis att jag knappt hinner ta i henne. Positivt!
Sen, efter middan, sticker jag o Anna-Karin till kulisshuset för träna rörgångarna. Vi kryper med hundarna och så skickar vi dom själva. Liam hittar snart tekniken i uppförsbacken men Arwen kör med varianten, spreta ut med benen efter sidorna, och då får hon slita , men hon klarar att gå själv.
Folk har börjat troppa av, i morron är det slut. Vi ska träna på fm och sedan bär det av hemåt. Så fort det har gått, men så mycket jag har lärt mej! På söndag är det träning hemma igen och då ska vi börja använda vår nya kunskap!!

Sandö dag 5

Vilodag på Sandö. Vad gör man då? Jo. då bestiger man Skuleberget...
Varmt, vackert väder och vilken utsikt!! Jag bestämde att bara ta med mej Lexus, eftersom han inte får så mycket träning och uppmärksamhet. Det hade inte gått med 2 hundar, särskilt som Arwen alltid ska vara först. Hon taggar som 17 när nån är före. Det var en trevlig utflykt och så besökte vi Fjällräven outlet och på kvällen var vi på Höga Kusten och åt en fantastisk middag med en utsikt som slår det mesta. Sedan har vi också planerat för vår revansch, vi ska fixa en övning för gamlingarna och det måste ju vara klurigt.

Sandö dag 4

Tur det är vilodag i morron. Säger bara det..Snacka om att vara trött men nöjd!
Morgonen började med lustiga huset. Rökdykarbarack med olika plan, trappor, rutschbanor osv i mörker. Där gick vi och det går bra, utom när det kommer brådjup, fast det är trappor som går neråt och Arwen inget ser. Då blir det tvärnit, å andra sidan skulle det ju kunna vara en avgrund, så lite självbevarelsedrift handlar det väl om. Sen så fick hon gå där själv med figge i slutet och då klarar hon av det, fast det går ju inte så fort.
Sen blev det hanteringsövning ner i nån gång. Först en avsats på 1 meter, fast man ser ända ner, sedan ner till botten,ytterligare 1,5m, och iväg på ett skick i mörker med figge i slutet. Hon proteserar vilt för att bli nedlyft i det där hålet, inte visste jag att hundar kan klamra sig fast med bakbenen, med det kan dom! Väl nere så springer hon glatt in i gången och kommer med rullen! Otroligt vad hon klarar av att avreagera! En hund kissade på sej och tömde analsäckarna på nedlyftet men klarade ändå av att söka. Imponerande! Och vad vi utsätter jyckarna för...
Sen tyckte de att vi skulle vila våra hundar inför kvällens nollning, så jag körde Lexus i kulisshuset med flera figgar. Han springer som en idiot, har ingen aning om vad det är och rätt som det är så får han vittring, vänder i luften ,dammar in i en dörr men kommer i skall så det sjunger om det. In i rör och trånga utrymmen i mörker. Han skäller och kampar med figgarna! Utan att vara det minsta tränad.. Lite orättvist är det allt, en tjej har en sån hund med sig. Klar för slutprov utan träning, klarar bara av allt utan vidare.
Sen var det nollning och det började med ett spår...nej, jag berättar inget mer, hoppas att ni själva får vara med om det nån gång! Summa summarum så tog det 4 timmar, och vad hundarna klarade av då, det trodde jag aldrig skulle gå.. Miljöbanor, under stress med uppgifter att lösa, det var bara för hundarna att hänga med, lyft, bli buren osv i 4 timmar. Sen skulle de jobba också. Jag har aldrig sett Arwen så taggad nångång. På sista miljöbanan tänkte jag att hon hoppar inte upp på nåt högt en gång till, men det gjorde hon och balanserade hela vägen. Sen när vi var klara orkade hon och Liam att leka en stund. Hon är så jäkla duktig, inte jordens miljöstarkaste hund men vilken motor hon har, och stabil . Är det otäckt så släpper hon det på en gång. Vi kröp uppför i ett halt rör och helt plötsligt börjar hon vifta på svansen och vika av åt fel håll, jo där sitter en figgen och då är allt sprattlande för att få fäste borta! Världens bästa Arwen!!

Sandö dag 3

Ja, nog har det varit kaos i huvudet de här första dagarna men det börjar klarna.
Att se färdiga rutinerade hundar tappa huvudet för en fjantsituation gör att man inser att finns inga perfekta hundar. Nån sa idag att alla räddningshundar har 3 svagheter, men det är dom delarna man ska träna på, och sen njuta av de färdigheter som är bra! När nån säger att det där gick ju bra, det klarade Arwen bra, så tror jag inte riktigt på det. Kan det vara så, eller är de bara snälla?! Jag tror inte på Arwen, eftersom det har fokuserats på problem så mycket, och inte på det hon kan och är bra på, eller hur vi ska lösa de problem som finns. Och känner jag ingen glädje, utan mest rädsla för att få höra vad det var som var fel den här gången, så för jag över det på henne och hur bra blir det då? De härmade mitt kroppsspråk idag och det var rätt hemskt att se, stackars hund!!
Vi började dagen med att träna markeringar med fastrulle, och lek som belöning, och så fort det gick bra så åkte hon in i bilen. Sedan arrangerade de en miljöbana i en nedlagd cementfabrik med de svårigheter som jag berättat att hon har! Avgrunder!!! Hon fick gå i koppel för annars väljer hon bara en annan väg. Glesa plankor över olika hål i golvet fick hon gå, och stenvägrade. Tjöt och pep och spjärnade emot. Vi tvingade henne att gå över med stöd och mycket beröm. Till slut gick hon över och hon kunde lockas över med godis.. Många arrangerade svårigheter klarade hon utan problem, det var bara när avgrunden var ordenligt djup som hon vägrade. Däremot klarar hon av att titta ner i djupa hål och leta figge och klättra upp högt och titta ner. Men inte att ta sig över. Hon var ordentligt trött efter det passet, men gick direkt igång i lek med trasan när vi kom ner. Sen fick hon vila och innan vi gick hem släppte jag in henne i fabriken och hon drog runt som ingenting, sprang lätt över de ställen som vi tvingat henne över, flera gånger bara för att visa, "jag-rädd, nä det måste ha varit en annan hund". Hur är dom är funtade egentligen? Hennes nyfikenhet är stor, som tur är! Vi ska dit i morron med och köra lite sök och hoppas hon har positiva minnesbilder från idag.
Sedan blev det mer markeringsövn med fastrulle och hon tog den självmant en gång! Blir nog inga problem med det där! Sen lekte hon länge och väl med en ny person med sin lila bläckfisk och bjöd upp lek och kamp ordentligt. Kul att se henne "in action" Hon blir en annan hund, sprallig och taggad och med mera fart!
Vi får många nya tips och idéer och det är många med mycket erfarenhet. Bara att få höra hur deras hundar varit, och hur man löst olika problem känns väldigt bra!
Hat tagit bilder men orkar inte lägga in dom, får bli när jag kommer hem.

Sandö dag 2

Först på fm så var det nån som tyckte att vi skulle börja med att träna in fastrullen. Ja, tänkte jag, men så visade det sej att det var med nån slags tvång och på samma figge på samma ställe många gånger. Efter 3 st lessnade Arwen och de andra konstaterade att det där var nog inte nåt bra sätt. Nej, tvång av figurant stärker nog knappast figurantintresset!
Så fick hon vila en stund och då tänker man att hon har gått ner sig i söket, men det var glömt och hon letade rätt på sina figgar och fixade markeringarna alldeles utmärkt. Det verkar som att när man inte har en självklart enkel hund, så ska alla försöka lösa knuten, och vara den som lyckas,och så blir det för fort fram!
Men hon var jätteduktig, hittade figgar i legor som ingen annan klarade. Däremot tog hon inte en figge som låg på en gallermatta högt upp. Hon sökte och sökte hela tiden uppåt, tog nån gallerspiraltrappa upp och försökte komma upp på en mur, men lyckades inte låsa figgen. Ingen annan hund klarade det heller, så det var svårt med vittring som steg i huset och inte föll ner,
men hon jobbar och jobbar och söker hela tiden lösningar.
På em fick hon vila, tror inte hon var särskilt trött men hon ska hålla hela veckan och så behövde Lexus få komma ut och vädras lite.
Han fixade det där hur lätt som helst, går i skall direkt, bjuder upp till kamp och far ju som ett torrt skinn i söket.
"Varför kör du inte honom, han är ju klar!!" Jaja, så är det med hundar, men med honom skulle jag inte lärt mej hälften av vad jag lär mej på Arwens svårigheter.

Sandö dag 1

En omtumlande dag, trodde jag fått höra nog av fel jag gjort tidigare. Men så bra var det inte. Arwen leker inte med figuranter, var problemet. Vi har tränat som 17 på det och idag går hon glatt igång på lek. Men..det finns ett sätt att träna det på, så att leken blir riktad mot figgen och går att utnyttja i figurantarbetet. Ett så enkelt sätt! Då säckade jag ihop totalt. Tänk om vi fått rätt träning från början vad gäller markering, belöning, figurantintresse, vad bra det hade känts. Orkar snart inte med att få veta hur vi skulle gjort istället...Inte bara"hon har inte nog figurantintresse".Punkt.Utan istället konstruktiv kritik. "det här fattas men träna så här och här istället. Jag har ända till idag inte förstått att man kan jobba upp figurantintresset med rätt träning. Utan förstått det som att antingen finns det eller så finns det inte. Bara att beklaga om det inte är 100%. Hur fel som helst...
Arwen har dock inte säckat ihop, utan sökt reda på sina figuranter, minst lika bra som alla andra, skött sina markeringar, klarat miljöpromenaden super, tvärbranta gallertrappor, tak med djup korrugering osv, mörker och lyft ingick. Hon är väldigt laddad inför sina uppdrag och drar iväg med mej in i husen så det är bara att hänga med i snöret. När söket är klart , enligt oss, fortsätter hon ändå i några fler rum, verkar inte bry sej om att det blir tomsök. I nästa våning finns det nog nån!! Blir inte trött så fort, även när det är svårt med mörker och figuranter som sitte nere i ett, för Arwen en avgrund, så fortsätter hon ändå. Blir imponerad av hennes uthållighet..
Det vi behöver träna på enligt folket här, är att hon ska börja ta sin fasta rulle. Söket, figurantarbete och markeringar är inget problem. Inte heller den miljö vi gått i idag.

Fäbodhappening!

Akki hittar gubbe i ladan..
Nina och Akki

Ulf och Dexi

Johan-Kölens fäbovall i bakgrunden

Dexi hittar figge på damernas..

Dexi hittar figge som kliver upp ur taket

Arwen hittade Ulf i skogen och de härjar om en boll! Arwen vinner!!

Kamp med Inga-Maj, den mest bortsprungna för kvällen

Myspys med figge

Mer mys med annan figge






Snutt-Arwen, tub kan få mej i trans...

Mer tub-mys

Så har vi också tränat räddning på Johan-Kölen. Jämtgänget, i alla fall 3 stycken som inte är på semester, dök upp hos mej. Efter en bit mat, så åkte vi ut till fäboden. De tre hundar som var i Gråberget i lördags var rätt tagna efteråt, det var svårt, ingen vind, kallt nere i hålen och stekhett ovanför, ingen vittring. Så vi skulle ha en träning som bara var rolig! Figge direkt när de kom in på området, i en vedhög närmare bestämt, instängd figge i en lada med glesa väggar osv. Superkul för hundarna och vi skrattade rätt mycket också, försök själv klättra upp på en hylla med en vinglig huggkubbe som pall!

Arwen första figge satt bara bakom knuten på ett hus, och drog iväg med henne nerför en slänt. Arwen gick igång med lek med bollen och var helt i gasen. Upp och ner för kullen , ärevarv med bollen, sen tillbaka till figgen för en ny kampstund. Tur Inga-Maj var på lekhumör, det uppskattades verkligen! När hon ute på ett av sina ärevarv, i bästa riesenstuk, så stack vi alla 4 och gömde oss. Gissa om det var en tjej som kom i ilfart uppför kullen och höll på att gå i bitar av glädje när hon hittade alla 4 på samma ställe, med lek, tub och massor av kel. Jag trodde hon skulle slå knut på sej själv!

Sen, figgen i ladan med stängd dörr, men Arwens specialitet är att öppna dörren så när hon trängt sig in halvvägs, var det bara att öppna och mer kamp o bus. Efter några figgar till så körde vi markeringsträning med fastrullen och det gick bättre än sist, jag är inte riktigt nöjd med den där rullen.

Inga-Majs Ester hade också kul i vedhögen och bland buskarna och drog som en avlöning bland husen. En glad flat, som det ska vara!

Det var figgar på dass, damernas dock, och dementa tant Agda som sjöng så falskt, allt möjligt tok. Så det blev en riktig happening för hundarna som tanken med träningen var!

Från att ha regnat i 2 dygn, sprack himlen upp och solen kom fram, vi fick en jättefin kväll!

Lite sorgligt för nu åker jag härifrån och ska inte träna med dom mer. Kanske nån mer gång förstås , när jag är här uppe, jag är så tacksam för att ni ställt upp!

Sedan hade vi en utvärdering av träningen, Inga-Maj är ju räddningsinstruktör, och jag var lite nyfiken på hennes omdöme om Arwen.

Inget fel på hennes figurantintresse, söker kontakt, återvänder vid lek osv.Pigg o glad i söket, så vi ska fokusera på miljöträning. Sedan fick jag med mej en annan tanke, jag ska välja figurant, det ska vara roligt och tryggt när man hittar nån. Att det är ett sätt att öka figurantintresset. Fel agerande av figgen kan likaväl förstöra figintresset som att rätt fig kan öka intresset. Intressant tanke som jag ska ta till mej av!. Att varje hund svarar på olika saker och att träningen ska vara individuellt anpassad.

Så nu tänker inte jag lägga mer krut i diskussioner om hennes figurantintresse, hon har tillräckligt för en räddningshund! Kampar också gärna om figgen leker med henne utifrån jaktkamp och inte daltar för mycket med henne. Sen är godis också bra och snutta på tub och bli klappad och kelad med också mysigt, hon är så social att det i sig är en belöning och då ska hon få det också!

Gråberget Brunflo

Då var det dags för nästa kalkstensbrott som var ännu värre! Större stenblock som låg huller om buller och bildade djupa hålor, avgrunder osv. Arwen skuttade glatt upp på högsta punkten men sen skulle hon ner. Shit också, det var avsatser, djupa hål och avgrunder, man riktigt såg hur hon tänkte, "va faan skulle jag upp här o göra". Pip o tjut, frustrerad till max. Jo, i det där skulle hon jobba med figuranter...

Ett kursgäng från Sundsvall var där med sin instruktör Tommy och Nina hade nog berättat om min frustration; har hon figurantintresse eller inte, hur är det med godis som belöning osv.

Han planerade ett test sök för henne, jag fick bestämma om jag ville ha markering eller inte och det ville jag. De la ut 2 figgar varav den ena ställde sig upp och viftade och fick hennes uppmärksamhet, men på väg dit fick hon vind på figge nr 2 och valde den istället. Det tyckte han var bra, att hon helst jobbar med näsan. Men det var svårt att ta sig dit, tvärbrant och avgrunder. Hon höll på i 12 minuter att hitta en väg som hon vågade ta sig fram på. Kändes ännu längre men det var det inte. Det stod människor nedanför, hundar och en sjö som en hund utan figurantintresse skulle ha valt, men hon valde att jobba sig fram till figgen. Gick inte till mej heller.Tog rullen , till mej och ut på påvis. Sedan var figge nr 2 lättare men figge nr 3 låg så hon måste över ett sånt där djup. Väl framme där orkade hon inte ens med att äta godis.

Svårast tänkbara miljö, de flesta hundar fick slita där!

Tommys svar på mina frågor var så här: Jo det är klart hon har figurantintresse, annars skulle hon inte jobba som hon gör i så svår miljö. Inte max intresse, men snäppet under. Hon går inte till figgen för att få godis, utan för att ta sig till figuranten, så godis är helt ok för henne. Sedan körde vi lite markeringsträning i lätt miljö och kamp med figgen och då blir hon mycket alertare och tjuter för att få springa iväg så han tyckte att figgen skulle bjuda henne på allt hon giller, godis, jaktkamp med boll och smek o kel. Miljön går att träna, inget ovanligt att hundar reagerar som hon i den miljön. Sedan tyckte han att det syntes att vi gått för fort fram, inte befäst glädjen i söket, för mycket krav för fort. Hon är så fixerad att hitta rullen att figgen blir nr.2. Han tyckte att vi skulle hoppa markeringar i samband med söket ett tag, markeringarna med rulle är så befäst hos henne, att gör inget att lämna det ett tag, och jobba upp mer glädje i hitta övningar istället under ett par veckor. Så skulle han jobba med henne om vi gick i hans kurs!

Lilla skruttan, vad du utsätts för! Men hon blir inte låg eller berörd utan när det över så kastar hon sej över en boll eller i vattnet

Så det bli bra nu när vi ska till Sandö och träna , vi ska bara ha roligt!

Ingen kamera med idag, typiskt!

På tisdag kommer Jämtgänget hit till mej för att träna, det ska bli jättekul! Välkomna!

Kalkstensbrottet i Brunflo

Häftig miljö och högt!

Stenblock i oändlighet.

Först gick vi en miljöpromenad där det som högst och eländigast. Jag var alldeles svettig och på ett ställe fick jag hjälpa henne upp. Sedan kommer man till brottytor som är bevuxna och då har man bra utsikt!!

Läskigt högt var det på sina håll och jag var rädd att hon skulle ramla ner..

Bland stenblocken

Den här legan var nog den läskigaste lega jag legat figge i, nedskruvad i en håla med stenblock som stod lutade mot varandra över huvudet på en. Himlen skymtar högt ovanför...Då är man glad att bli hittad!!

Andra legor var betydligt trevligare, solmogna smultron i massor, fanns det !

Här var det intressant att se hur Arwen jobbade. Hon var kanske 5m från figgen vid 2 tillfällen men märkte henne inte. Dumhund tänkte jag, vad sysslar du med!? Då hade hon ändå tagit sig över en massa stenblock som tanken var. Nej, hon hittade ett ställe där hon klättrade upp på hyllan ovanför figgen och där fick hon vittring och tittade ner över kanten! Ner på ett annat ställe och rullen till matte! Förklaringen var att vittringen följde klippkanten upp och spred sig ovanför.

Sedan Arwen jobbat klart med 3 figuranter var hon rätt trött i den miljön, så då fick Arwen lite lättare figgeletande och hittade Nina och Ulf som satt och vänslades på en kulle!!

Inget undgår en Arwen på sökhumör!!

Och inte kampar hon med figuranter heller...

Inga-Maj och Ester. Rullhundsflat!!

Räddningsträning med Jämtlandsgänget på deras slutprovsbana. Det var ett kanonställe med svår miljö och mycket utmaning!

Det är så roligt att träna med det gänget, de är många och dessutom många som kört upp flera hundar, är instruktörer och positiva till att förmedla sin kunskap!

Det roligaste är att få höra hur bra figurantintresse Arwen har, att hon aldrig ger upp trots att hon är berörd av miljön, men de säger att de sett mycket värre miljörädsla, att miljö går att träna framförallt när figurantintresset driver henne!! Törs hon inte ta en väg, så letar hon en annan och ger sig inte förrän hon är framme! Bra markeringar idag, tappade en rulle som letade sig ner mellan stenblocken, hon försökte nå den men när jag kom och fick tag i den stack hon, till figgen förstås, på påvis! Precis som om att i och med jag rört vid rullen, så är det fritt fram att rusa till belöningen! Rackarns jycke, att det ska var så gott med räkost och smek o kel!

En annan sak som var bra, var att se så många hundar, de flesta godkända räddningshundar och att de jobbar så olika. En del riktiga sluggers, rusar som skållade troll med hög intensitet, andra lugnt och metodiskt som Arwen, som nitiskt letar sig fram, orkar länge och näsan på hela tiden. Att båda sorterna är ok, huvudsaken de löser problemet.

På lördag är det träning där igen, tillsammans med Sundsvallsgänget som kommer på besök. Då ska vi dit igen och jag hoppas att Arwen kommer ihåg att hon lyckades och är ännu modigare då!

V.28 i Sångbäcken

Jag började att organisera alla bilder i tidsföljd men med mobilt bredband och dålig täckning, så gav jag upp!! Bilderna är inte i ordning...

Vädret var urkasst, tur nog bytte vi fäbodagen till en dag med uppehåll och vattenapporteringen till en dag med hällregn. Men då skulle vi ju bli blöta i alla fall...

Första dagens lydnadspass, Mona o Mille är intresserade av olika saker..Efter en timmas lydnadsträning var det lugnt i gruppen och då klarar man av sitta själv i grupp! Allt handlade inte om hundar, även kossor är kärvänliga, i alla fall i Klövsjö! Monika får en puss!

Yngste deltagaren, Erik, kollar in kalvarna på Kullens gård.
Ost-o vinprovning på Kullens gårdsmejeri. Hur var det nu; ost kl. 15 till vin nr.2 eller...

I väntan på att få kasta sej i Lännässjön.

På fjällturen dök en hjord renar upp, snacka om välregissrad störningsträning! Tur kalls det visst!

Harald filmar och Jesse kollar in omgivningen! Här finns det ripor, jag känner igen miljön, säger han nog!

Leif kollar GPS:en, bra att veta var man är när dimman sveper in. Inger och Kapris kan känna sig trygg!!

Paus på fjället!

Eli och Rufus, Anna och Enso, Monika o Frisco.

Närstudie av Kapris, en ung breton. Så söt!

Renar på närmare håll!

Eli o Rufus på väg till spåret.

Kapris har spänst i hoppet! Vadå regn o dimma!!

Klart man har egen rygga när man är på fjället!

En mycket trevlig grillkväll vid tjärnen.

Lotus har fått fågelkontakt. Husse Kjell tittar på.

Som sagt, Kapris har studs i kroppen..

Men det har Frisco också, men trodde du att du kunde hoppa lika högt som en fågel flyger??

Frisco o Monika tränar släpspår på fäbovallen .

Visst är han vacker! Inte underligt att Tyr finns med som bakgrund på min hemsida! Han spanar in sin matte Susanne som drar ut ett släpspår!

Harald med "guttarna" Rufus och Jesse. Lite norska har vi lärt oss också under veckan!

Susanne smakar nykärnat smör av Anna, som fixade våfflor åt oss!

Hoppsan, där stod Lillan och talade om vem som egentligen bor på Johan-Kölen!!

Lill-trollet Z provar vattenapportering! Inte hennes paradnummer

kanske, det var att spåra!!

Mille var jätteduktig på vattenarbete!


Sen kan man ju alltid spana in dom andra en stund när dom lattjar i vattnet!

Jo, så här illa var det...

Platsliggning på fjällturen men gällde det verkligen alla...?

I alla fall en som gillade vatten i alla former!!

Z med husse Tommy

Susanne och Tyr, Mari och Doris under ett lydnadspass på fäboden.

Platsliggning, de syns knappt!

Mari och Doris

Här är Kenneth och Egil på väg ner från "lydnadsplan"!

Inger o Kapris tur med fågel. Kenneth o Egil har tränat färdigt för den gången!

Så är årets intensivaste vecka över! Hundträningsveckan i Sångbäcken med en massa glada och förväntansfulla hundar med förare. En hund som var med förra året, vorstehn Frisco, kommer ut på plan där han tränade med fågel förra året, och smyger fram och ställer sig i en buske där han fann fågel , för ett år sen!!! Visst är det otroligt, men det ger en tankeställare också, vilket minne de har, hur viktigt det är att ge positiva minnesbilder!

Veckan har innehållit allt möjligt i hundväg, lydnad, spår, fågelträning, fjälltur, att nötas mot varandra i trånga utrymmen, kontakt med renar, kor osv. de är nog ganska trötta i huvudet efter en sån pärs! Men som ägare blir man också mentalt trött, nya begrepp, nya utmaningar!

Vi instruktörer, Leif, Annika o Anette tackar er för en fantastisk vecka, vilka underbara människor det finns i hundvärlden! Det fanns en liten tjej med i år som fick oss att tänka om. I år var det bara för fågelhundar men lilla Z, en grand basset, som var med som följeslagare, fick träna på vattenapportering, stadga, osv, och var så duktig att vi bestämde att nästa år ska vi ha en grupp med övriga raser också! Det blir bra för då är vi 3 instruktörer hela tiden! Tack Z!!
Vi planerade lite för nästa år, och eftersom jag vill ha med Anette mer, för att hinna med alla spår, så bestämde vi att ha med en grupp med övriga raser!