Träning i Hagfors igen

Vi åkte hemifrån kl.8.00 och kom hem 18 nåt. Hungrig som bara den, måste lära mej att ta med mer matsäck!
Först var vi vid nåt gammalt militärt område där det fanns skyttevärn, gångar under marken, höga torn osv. Önskan från gruppen var att träna låga figgar, så då gjorde vi det. Arwen fick sina låga gömda figgar ,men det måste ju gå att sticka upp en rulle nånstans.
Vi börjar värma upp Arwen med lite finsk dans och nu är det kamp som belöning och det funkar bra, hon är pigg och sliter och drar, sista vändan får hon godis i burk!
Första bunkern går bra men andra bunkern var hon ofokuserad, tog rullen men släppte den, luktade runt lite och kissade. Jag har börjat med att inte agera när hon släpper rullen, figgen får leka död och jag ignorerar henne. Till slut blir hon frustrerad när inget händer, och inser väl i djupet av sin lilla hjärna att jag måste ge matte rullen för att få belöning. Operant inlärning, något jag är skeptisk till i andra situationer men bra ibland!. Sedan får hon hitta en hög figge på ett tak och provar att kampa med honom. Inte nåt vidare engagement men hon går inte ner sig som förut. Tigger godis..
Sedan en figge i skogen som hon vindmarkerar snyggt, hämtar rullen och springer till mej. Alltid lika häftigt när hon kommer och jag inte vet var figgen är.
På påvis drog hon omkull mej och blev lite konfunderad när jag låg där i slyn, hon vill ju fram fort! Trots att hon, enligt vissa, inte har nåt figurantintresse.
Jag tror att alla hundar vill ha sin belöning, det är inte figgen i sej som är intressant, utan den belöning det innebär att hitta nån. En hund som kampar med figgen med en boll , det är tydligen det optimala, men släpper du bollen, kampdutten eller vad det är så släpper många av de hundarna också figgen, Arwen är kvar så länge godis bjuds, tub blir länge, korvbit snabbt!
Sedan fick hon söka i mörker i en sån där underjordisk gång. Hon sprang igenom, 3 mm från figgen, ut på taket och markerade vid lufthålet. Piper och låter av frustration så jag får ropa in henne och skicka henne igen. Då hittar hon figgen, tar rullen men sen nosar hon och luktar på figgen i ansiktet först, med rullen i munnen, sen springer hon ut till mej! Jag satt också figge därinne och de hundarna kollade också av mej noga innan skall! Kan var lagom trevligt med de där skäggiga sakerna med slem på...inga namn!! Men man måste ju använda sin nos och kolla när man inget ser!!
Sen tränade vi rasmassor med ett par figgar, hon tar rullen även där nu, men andra gången släpper hon den för tidigt. Ignorerar henne en stund, så tar hon den och kommer till mej. Det är tufft för henne i den miljön, att ta sig fram, ha rulle i munnen, pipa lite och så hässja! Men det går bättre och bättre.
Sen skar sig en av deltagarna rätt illa så vi fick användning för våra förstahjälpen kit. Vid skrivandets stund vet vi inte om det blev några stygn ,eller inte. Konstigt att det inte händer mer, med armeringsjärn som sticker ut överallt, glas, spikar osv.
Sedan lite mer finsk dans och kamp och sedan ner bland stenblocken och springa(!) omkring med Liam en stund. Få lite godis och klättra omkring. Inte lika mycket pip och skrik och hon tar sig fram ganska lätt nu.
Vid det laget är jyckarna rätt trötta och Arwen somnar så fort bilen börjar rulla men så stannar vi vid en sjö och Arwen och Liam får jaga vattendammis. Då är man pigg igen och far omkring i vattnet som ett jehu!! Simmar och leker och hoppar från bryggan. Härlig avslutning på en bra träningsdag! Tack mina träningskamrater!!