fredag 31 juli 2009

Sandö dag 7

Packning, städning, träning och hemfärd!
Vi åkte till sjukan för att träna Liam på närsök inomhus. Svårt med vittring inomhus och då kan markeringar komma i ett hörn mitt emot figgen. Men det handlar om rutin, så då skulle vi ge honom lite rutin var tanken! Han var jätteduktig och matte helnöjd med skäggnisse.

Arwen fick lite markeringsträning med fastrullen, is i magen, ingen hjälp, hon ska komma på det själv. Hon var så taggad och frustrerad av att inte hitta rullen att hon började skälla! Hm, ignorera bara, och till slut tog hon sin rulle. Lika en gång till, skall och egen rulle. Tokfia, ska hon bli en skrullhund måntro?
Nej, det ska vi väl försöka undvika. Hon vill leka med sina bläckfiskar och trasiga kaniner, så när hon inte hittar rullen kommer frustrationen. Helst ska avlämnandet av rullen ske i samma ögonblick hon kommer till mej,tycker Arwen, så hon får gå ut på påvis och lattja lite!
Sen fick hon 2 figgar uppe på sjukan med lösrulle och det var inga problem. Går på figuranterna lite väl mycket på påviset kanske, men inget jag tänker ta med henne nu.
Sen bestämde vi att så ville vi sluta, med lyckade sök och taggade hundar. Sen var det bara sådär 65 mil hem...
Tack alla deltagare för all kunskap som ni spred runt på Sandö, tog er tid med oss gröngölingar och fick veckan att gå alldeles för fort!
Summan av erfarenheterna med Arwen:
Det här är hon bra på:
Söker bra, har näsan och huvudet på direkt.
Hittar figgar snabbt.
Ger aldrig upp, envis, och driver i söket även när miljön blir tuff.
Avreagerar snabbt på obehag, glömt på en gång.
Behöver träna på:
Markeringar med fastrullen. Utanför söket och med lek. Jobba med motivation att komma på det själv.
Figurantintresse. Jag ska välja figgar själv utifrån vad vi ska träna. Luriga legor med roliga figgar, inte dalta med henne, använda godis men också lek ibland. Flyende figgar gilla hon också. Använda figgar som tycker om Arwen och tror på henne!
Miljö. Vara betydligt tuffare i miljön med henne. Vi har testat henne i miljöer som jag aldrig ens skulle komma på tanken, och hon har stenvägrat, tjutit och klamrat sig fast, men nästa gång i samma miljö så har hon gått ut utan att reagera nämnvärt. Fått se att hon klarar betydligt mer än jag tror henne om.
Att jag känner min hund bäst.....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar