Kalkstensbrottet i Brunflo

Häftig miljö och högt!

Stenblock i oändlighet.

Först gick vi en miljöpromenad där det som högst och eländigast. Jag var alldeles svettig och på ett ställe fick jag hjälpa henne upp. Sedan kommer man till brottytor som är bevuxna och då har man bra utsikt!!

Läskigt högt var det på sina håll och jag var rädd att hon skulle ramla ner..

Bland stenblocken

Den här legan var nog den läskigaste lega jag legat figge i, nedskruvad i en håla med stenblock som stod lutade mot varandra över huvudet på en. Himlen skymtar högt ovanför...Då är man glad att bli hittad!!

Andra legor var betydligt trevligare, solmogna smultron i massor, fanns det !

Här var det intressant att se hur Arwen jobbade. Hon var kanske 5m från figgen vid 2 tillfällen men märkte henne inte. Dumhund tänkte jag, vad sysslar du med!? Då hade hon ändå tagit sig över en massa stenblock som tanken var. Nej, hon hittade ett ställe där hon klättrade upp på hyllan ovanför figgen och där fick hon vittring och tittade ner över kanten! Ner på ett annat ställe och rullen till matte! Förklaringen var att vittringen följde klippkanten upp och spred sig ovanför.

Sedan Arwen jobbat klart med 3 figuranter var hon rätt trött i den miljön, så då fick Arwen lite lättare figgeletande och hittade Nina och Ulf som satt och vänslades på en kulle!!

Inget undgår en Arwen på sökhumör!!

Och inte kampar hon med figuranter heller...

Inga-Maj och Ester. Rullhundsflat!!

Räddningsträning med Jämtlandsgänget på deras slutprovsbana. Det var ett kanonställe med svår miljö och mycket utmaning!

Det är så roligt att träna med det gänget, de är många och dessutom många som kört upp flera hundar, är instruktörer och positiva till att förmedla sin kunskap!

Det roligaste är att få höra hur bra figurantintresse Arwen har, att hon aldrig ger upp trots att hon är berörd av miljön, men de säger att de sett mycket värre miljörädsla, att miljö går att träna framförallt när figurantintresset driver henne!! Törs hon inte ta en väg, så letar hon en annan och ger sig inte förrän hon är framme! Bra markeringar idag, tappade en rulle som letade sig ner mellan stenblocken, hon försökte nå den men när jag kom och fick tag i den stack hon, till figgen förstås, på påvis! Precis som om att i och med jag rört vid rullen, så är det fritt fram att rusa till belöningen! Rackarns jycke, att det ska var så gott med räkost och smek o kel!

En annan sak som var bra, var att se så många hundar, de flesta godkända räddningshundar och att de jobbar så olika. En del riktiga sluggers, rusar som skållade troll med hög intensitet, andra lugnt och metodiskt som Arwen, som nitiskt letar sig fram, orkar länge och näsan på hela tiden. Att båda sorterna är ok, huvudsaken de löser problemet.

På lördag är det träning där igen, tillsammans med Sundsvallsgänget som kommer på besök. Då ska vi dit igen och jag hoppas att Arwen kommer ihåg att hon lyckades och är ännu modigare då!